"Och vad jobbar du med då?"

Nina Jansdotter slängde ut en fråga på Facebook idag, om hur nära vi kopplar vår identitet till vårt yrke.

Jag erinrade mig min första arbetslöshet (som var för tjugo år sedan) och bland möten med nya människor uppkom ju de vanliga frågorna; vad man heter, vad man jobbar med. Jag svarade stolt som det var, "jag är arbetslös". För det var jag ju. Min tanke var mest att öppna för en dialog, jag tycker följdfråga på det är naturligt. Men inte alltid så tydligen.

Många blev tysta och tyckte förmodligen det var pinsamt. Trampade de på en öm tå kanske? Var det lite skamligt, ungefär som om man pratat om någon som dött? Den givna följdfrågan hade ju varit: "Och vad söker du för jobb då?" 

Men visst är det så, vår identitet är väldigt kopplad till vad vi jobbar med. För mig är det naturligt, jag lever och andas design och kommunikation. Mitt yrke är min identitet. Jag kan dock förstå att man har en identitet utanför sitt yrke också, inte alla har förmånen att jobba med sitt intresse och passion. Det är väl typ den tredje frågan då, vad man har för intressen...

Idag är det inte lika konstigt att svara att man är arbetslös, tycker jag. Jag blir inte bemött som en kuf längre iallafall. Det har ju exploderat nätverksmöjligheter som gärna anordnas dagtid åtminstone kring Malmö/Lund. Fika har blivit trendigt och det kan inte bara vara yrkesverksamma som fikar ute på dagtid, eller hur. Barnlediga, sjukskrivna, studenter, frilansare - och arbetslösa. De syns och märks mer. Och accepteras bättre antagligen. 

Jag tror att jag brukar fråga i dessa samanhang: "Och vad sysslar du med då?" Då öppnar jag för annat än enbart yrkesrollen.