Sommartid...

Puh!

I fredags jobbade jag på förmiddagen, hade gäster på kvällen som jag alltså fick förbereda inför (matlagning, städning, dukning etc) på eftermiddagen. Gästerna åkte hem 01.30. Jag hann sova en timme, för att sedan sticka iväg och dela ut tidningar. Som tur var det en normal runda (den tar ca två timmar). Hemma igen vid 05-tiden, i säng för att sova några timmar. På förmiddagen skulle jag på begravning i staden en halvtimmes bilfärd bort. 

Åt min frukost och tittade på klockan; halvtio?! Alltså halvelva... Då har jag bråttom, tänkte jag! Ringde min kusin (hennes mamma som begravdes) för att säga att jag inte kunde komma, eftersom jag inte ville komma till kyrkan i sista minuten. Hon förklarade för mig att det var imorgon vi byter till sommartid.

Ojdå! Jag var helt fel på dagarna, var helt säker på att det var söndag morgon. Tur att det inte var det, då hade jag ju ändå missat begravningen...

Jag brukar inte ha problem med sommartidsskiftet – jag är ingen A-människa (dvs morgonpigg) – men efter så lite sömn, tajt schema och dessutom förkylning på avgång, så blev det svårt att acklimatisera sig. Har i princip sovit all ledig tid i helgen.