Fredagen den trettonde

Fredagen den trettonde är sällan min otursdag – oturen kommer dagen innan för mig. Torsdagen den tolfte är dålig dag alltså. Så även i år.

En av pedagogerna kallade in mig för att prata och jag förstod genast vad hon ville. Hade jag fått förlängt hade det bara sagts liksom, då hade det inte förmedlats i enskilt rum.

De har nu anställt en pedagog på den tjänsten som jag vikarierat för i ett halvår. Det var ju föga överraskande, såklart vill och ska de ha auktoriserad personal. Det har jag full förståelse för. 

Men det är ändå tungt att få beskedet. Det är ett av de jobben jag har längtat till – varje dag. Det är faktiskt glädjande att jobba med barn, alla barn är små inspiratörer, det går inte att vara sur med dem. Helt omöjligt faktiskt.

Så nu får man aktivt börja söka igen, skriva en drös cv's och skicka in arbetsrapporter igen. Tröttma på det.