Semester

Ursäkta tystnaden, men jag har varit utomlands i två veckor och har inte kunnat skriva så mycket under tiden.

För första gången i mitt liv har jag rest österut. Först var vi (maken och jag) i Tokyo några dagar. Därefter några dagar i Bangkok, sedan några dagar i Phuket för att avsluta några dagar i Bangkok igen innan avresan hem. Vi kom hem imorse, tillbaka till gråtrist regnrusk. Men ändå skönt att vara hemma igen i lagomheten.

Tokyo och Bangkok, två stora världstäder. Så lika men ändå så totalt olika. Tokyo är extremt välordnat, rent, lugnt, sansat. Bangkok är bullrigt, skitigt, stökigt. Men båda har enorma shoppingcenter. Det är som om man samlar alla stora gallerier i Europa och placerar dem där – och ändå är det större i Bangkok eller Tokyo. Paris, New York, London, Madrid m fl är fjuttiga i jämförelse. 

Thailändarna verkar vara födda överlevare. Trafiken är för oss helt kaotisk, men de hanterar den. Har man inget jobb får man väl fixa en kärra och sälja allt vad som går att sälja – frukt, lagad mat, borstar, tvättmedel, sjalar, vadsomhelst. Dygnet runt. 

Japanerna är som oss svenskar – lydiga, ordningssamma, trygghetsknarkare.

Vi såg inte så många uteliggare eller tiggare varken i Bangkok, Tokyo eller Phuket. Frågan är hur de sköter det med dem? Finns de inte eller de är bra på att gömma sig?

Jag tänker att de här enorma köppalatsen kunde väl bidra med någon procent av sina vinster till att se till så att uteliggarna också får en chans till lite drägligare tillvaro.