Vem plockar upp efter dig?

I dagens tidning läser jag på första uppslaget om nedskräpningen i Malmö.

Det är faktiskt min vän som fått nog och agerat, bara det gör ju artikeln betydligt intressantare. Bägaren rann över för henne i mars på cykelstigen hon korsar varje dag där det låg soppåsar utslängda på gräsfälten bredvid. Vad tror folk egentligen, att de bara försvinner av sig självt? Eller att någon annan plockar upp dem?

Hur vuxna är vi i vårt beteende, när vi låter det ligga kvar eftersom det inte är vår skit? "Det var inte jag som gjorde det".

I badhusets duschar låg det en tom shampooflaska på golvet. Jag såg den, och retade mig på att den låg kvar. En annan kvinna kommer in och frågar om det är min flaska, men hon lämnar också den kvar på golvet och går. Jag sväljer förtreten, kastar flaskan och går ut till simträningen. Det var faktiskt inte så ansträngande...

I vår kommun har vi gott om allmänna papperskorgar längs gångbanorna. Man behöver inte gå lång sträcka för att hitta en sopkorg, det kan omöjligt vara så farligt att gå med sin fimp, plastpåse, tuggummipapper, cigarettask, kaffemugg etc tills man hittar en att slänga i. Av skräpet att döma är det vuxna som skräpar ner dessutom. Ni/vi är pinsamma!

Jag skrattade åt en papperskorg längs gångbanan. Det hade regnat! På den svarta asfalten syns tuggummifläckar tydligt. Vid papperskorgen var det fullt av sådana vita fläckar runtom den på asfalten. Vad tycks folk tro? "Vid grön plasttunna, spotta akut ut tuggummit!?" Är hålet för litet i denna soptunna eller var tuggumit för stort för att pricka korgen? Tuggummibasket, eller? Likadant vid busshållplatser - "Vid ankommande av buss, släpp ut tuggummi omedelbart".