Ögonöppnare

Jag och hennes bästa vän J städar i dödsboet.

Första gången för mig. När man är där känns det mest som en vanlig flyttstädning. Man sorterar det som skall slängas, skänkas, säljas, sparas - och såklart tar hänsyn till släktens önskemål (undantaget då från flyttstädning).

Jag kan hålla med J om att det är lite terapi att gå i lägenheten och rota bland sakerna och minnas. Även om döden kom hastigt så hade hon disciplinerad ordning på sina prylar, även om hon sparade på kanske lite för mycket. Till och med begagnade plastpåsar hade hon kategoriserat! Så typiskt henne.

Man får en ögonöppnare på hur mycket skit man själv sparar på. Man samlar högar som man ska ta tag i sen etc. Jag har varit i lägenheten och röjt i några dagar och igår när jag kom hem röjde jag själv bland mina pärmar. Fjolårets fakturor (ja de är betalda haha), alla gamla papper från arbetsförmedling, akassa, jobbsök kastades. De papprena gav extra fjutt i öppna spisen.

Det finns mer att röja, tro mig! Varför sparar man så mycket? Men varför slänger man så mycket å andra sidan, känns ju även miljöomedvetet...