Skulle jag vara strängare?

Barnen tyckte jag skulle vara sträng, som jag skrev om i det förra inlägget.

Jag erinrade mig en lärarkandidat jag hade när jag gick i femman. Vi hade honom under några månader, några timmar i veckan. Vi var en stökig klass och givetvis passade vi (inte jag) på att pröva honom genom att vara än mer stökigare när vi hade vikarier.

Jag gillade honom inte för han såg alltid glad ut. Inget fel i det såklart, men när man säger: "Nä, nu blir jag verkligen arg på er" och samtidigt ler, blir man inte speciellt trovärdig. Så stöket fortsatte ju.

Så nu blev min fundering om jag uppfattades likadant av barnen igår? Såg jag glad ut när jag blev arg på dem? Skrattade jag för mycket?! Jag hoppas att jag inte gjorde ett sådant tafatt intryck som min lärarkandidat. Jo, jag sa till på skarpen, men jag röt inte. Och skrattade inte när jag bad dem att lugna ner sig.