Man blir så glad

Simträning idag igen. Pingviner och baddare heter nivåerna för mina pass onsdagkvällar. 

Kanske detta är den roligaste nivån, eller så har vi bara tur med barnen i de här grupperna. De vill nämligen bara lära sig simma. Alltså inte leka, prata, busa osv. Såklart leker, pratar och busar vi också. Bästa inlärningen görs ju med lek!

Barnen ska lära sig flyta, i en av nivåerna har de simdynor – och flyter således oavsett – men de ska mentalt inse att de kan flyta. När man flyter på rygg (vilket jag själv tycker är lättare, än flyta mage) ska man ligga med hakan upp, armarna rakt ut och benen raka. Flygplan kallar vi det. Man ska vara avslappnad annars flyter man ju inte. Många barn ogillar att ha öronen under vattnet och då blir det svårt för dem såklart.

En grabb vägrar lita på att han flyter, så jag hjälper honom. Jag går bakom honom, håller hans händer och han kniper hårt om mina händer. Jag ser att han flyter som en kork med hela hans kropp, så jag säger till honom att släppa min ena hand. Går jättebra, han distraheras inte av det momentet och jag ber honom så småningom släppa min andra hand. Han vägrar och säger att han inte vågar, han kan inte, det går inte. "Joodå", insisterar jag! "Jag är här bakom och du kommer inte att sjunka". Han släpper och han flyter! Han flyter flera sekunder!!! Han blir glad. Och jag blir glad. Det är sådana här dagar man gillar sitt jobb. Det är så underbart när det klickar!

På små lätta moln gick jag hem ikväll!