Bjällerklang!

För några år sedan fick jag erbjudande att jobba som telefonsäljare. 100% provision...

Man fokuserade på företag vilket kanske är mindre förnedrande (antar jag) än att rikta sig till privatpersoner. Var gång man fått en ny kund plongade man i en skepparklocka som fanns i kontorslandskapet. 

Positivt ju, att glädjas av nya kunder. Få uppmärksamhet för att man gör ett bra jobb. Men jag kan tycka att det är lite väl amerikanskt. Det ska jublas, applåderas, ges stora rubriker osv. Och man glömmer lite själva kunden. Jag menar, det verkar viktigare att kränga än att just tillmötesgå. 

Jag tackade nej, jag är inte den typen av säljare... Jag hade inte gjort ett bra jobb. Jag vill inte bara håva in kunder, jag vill även leverera nöjda kunder.

Tanken kom väl upp igår när vi var på Telia. Tre säljare i butiken, vi hade 15 personer före i kö. En säljare stod med samma kund när vi kom som när vi gick. Säljaren tillmötesgick kunden, eller? Men jag undrar ändå, om inte säljarna har vissa regler om hur mycket tid de ska ägna varje kund. De ska väl ändå lyckas kränga ett visst antal abonnemang etc under sin dag? Är jag cynisk nu...