Anti-arbetslinjen

Man går här hemma och skrotar i sin arbetslöshet och blir nästan avundsjuk på de som har arbete och därtill bränner ut sig av stressigt jobb...

Läste just denna artikel i Dagens Nyheter om att vi kanske borde jobba 4-5 timmar om dagen istället, då får alla jobb och arbetslösheten minskar. Jobbet är inte viktigast för människor längre. Människor har numera ett liv utanför sitt jobb. 

Före industrialismen var det fint att inte arbeta, sådant hade man slavar till... Idag är industrialismen på väg ut, vi kan helt enkelt inte producera och konsumera längre. Jordens resurser är ändliga. Pendeln svänger tillbaka... Och arbetslinjen som genererar heltidsanställningar känns bakåtsträvande.

Ungdomar idag (generellt) prioriterar inte karriärklättring och tycker inte det är viktigt att stanna länge på samma arbetsplats, enligt artikeln. De fokuserar inte på att klättra lodrätt.

Ok, då är jag ung i sinnet (trots att jag då inte är innanför rekryterares ålderspriogräns 25-35 år...). Jag föredrar alltså att klättra horisontellt, dvs jag vill utvecklas inom min talang, jag är en specialist. Min karriär betyder inte att bli chef, vd. Jag prioriterar inte att sitta länge på samma företag, även om jag inte har något emot det. Men det är inte det jag fokuserar på. Jag-vill-bara-göra-det-jag-kan!! Jag vill utvecklas i mitt yrke, lära mig mer, formas!

Kompetensen sitter inte i åldern!!