"Coacher" - del 1

Jag nätverkar ju mycket, allt för att visa att jag finns.

Man går således på nätmingel m m och majoriteten som går på sådana evenemang är egenföretagare. Av dessa är minst hälften coacher. Eller snarare "coacher"...

När jag minglar använder jag mig av de tre frågorna - verktygen för att mingla bättre - Vem? Kan? Vill? och jag brukar se till att ställa frågorna först till den/de jag möter. Det finns nog ingen människa som hatar att prata om sig själv, eller hur... Än mindre i sådana här sammanhang. Och givetvis är det intressant att höra alla människors historia. Jag lyssnar gärna. Utan att vara coach, för det är jag inte!

S k coacher brukar bli ytterst glada när de får frågan först. Så glada att de pratar lite för länge. Ibland.

Efter fem minuters ältande, dvs monolog, brukar jag tappa intresset, men står ändå kvar och inväntar tystnaden. Och den kan infalla, ibland så pass länge att den blir pinsam. Det händer då och då att den s k "coahen" ändå finner sig och inser att se utanför sin egen låda en stund. Har man tur kan man då få frågan "Vad man själv sysslar med?"...

Javisst, jag är såklart ironisk och en smula sarkastisk. Men för mig är liksom en "riktig" coachs hederskodex att - lyssna! Att förstå människan den möter, och se lösningar! Visa rätta vägen.

Jag har fått många bra coacher i mitt nätverk. Min parodi ovan är en grov generalisering.